Mitt namn är Olof Strand, men jag har kallats Oje ändå sen jag var liten. Jag tror det började i dagis, där är ju sällan barn så bra på att uttala saker korrekt. Så någon liten kamrat till mig började kalla mig för Oje istället för Olof och sen har det bara hängt kvar!

Jag är 35 år gammal och bor med min sambo Emma i en lägenhet i Kungsbacka utanför Göteborg. Vi trivs riktigt bra, vi bor inte i storstaden men kan snabbt och lätt enkelt ta oss dit när vi känner för det.

Jag jobbar även i Göteborg på en Post Nord terminal på hisingen. Jag sysslar med in och utflöde av gods och ser till att allt flyter på som det ska. Det är ett mycket roligt och stimulerande jobb, den ena dagen är inte den andra lik. Ibland kan jag sakna att inte ha någon eftergymnasial utbildning, det var något jag hade planerat i gymnasiet, men det blev aldrig så. Jag började jobba direkt och fick smak för arbetslivet, jag kände också att det skulle vara svårt att gå tillbaka och leva som en fattig student i många år. Man är bara ung en gång och jag ville hellre ha pengar nu. På Post Nord började jag längst ner i “hierarkin” och har sedan jobbat upp mig till den befattning jag har idag.

Mina intressen

Mina största intressen är träning, resor och att umgås med mina nära och kära.

Träning

När det kommer till träning spelade jag i BK Häckens ungdomslag fram till att jag var 16, vilket nog är min bästa “merit”. Sedan följde en ganska turbulent tid i min fotbollskarriär där jag bytte klubb mer än en gång per år nästan. Från att jag var 17 tills jag var 23 spelade jag i flera olika göteborgsklubbar i division 3-4. Som många andra grabbar hade jag stora drömmar om att bli fotbollsproffs, men de drömmarna smulades sönder mer och mer. När jag var 23 fick jag en allvarlig korsbandsskada och jag valde då att lägga fotbollsskorna på hyllan.

Skador är något som tyvärr förföljt mig. Samtidigt som jag spelade fotboll tränade jag också lite på gym, främst för att hålla igång fysiken. Men efter att min fotbollskarriär gått i stöpet så blev det att jag satsade fullt ut på gymmet.

Att träna på gym tycker jag är mycket roligt och det är skönt att inte behöva anpassa sig efter bestämda tider.

Som en rastlös 23 åring som inte längre kunde spela fotboll blev jag sugen på att satsa på en bodybuilding karriär, eller iaf tävla inom men’s physique men så blev inte fallet tyvärr… Jag råkade snabbt utför diskbråck som resulterade i ischias och ischiassmärtor. Exakt vad det var för sorts ischias vet jag inte men jag hade flera av dessa symtom. Jag började gå till en kiropraktor och efter cirka 6 månader var min ischias borta. Jag har dock tränat mycket lugnare sen dess, jag tror jag orsakade det p.g.a för tunga marklyft. Så där grusades även mina drömmar om att bli en ny Arnold.

Således har det varit lite deppigt i mitt liv eftersom jag inte lyckats med någon sport vilket jag brunnit för. Men jag fick helt enkelt lära mig att acceptera läget och göra det bästa av situationen. Jag går fortfarande till gymmet och det är mycket kul.

En annan lite lugnare sport jag börjat med på senare år är golf. Jag tyckte det verkade som världens töntigaste gubbgrej förut, men när jag väl började själv fastnade jag totalt. De enda nackdelarna är att det är dyrt och tar lång tid. Men jag försöker gå minst 6 rundor per år iaf. Jag började spela 2011 och mitt handikapp är 13 just nu.

Resor

Ett nytt intresse jag fick efter mina ischias problem är att börja upptäcka världen istället för att bara sporta. Jag har varit i sydostasien 3 gånger, Nordamerika (USA och Kanada), Brasilien, Australien och största delen av Europa. Den senaste resan var en 3 veckors semester i Vietnam med Emma i februari. Inte så mycket fokus på att vara kultiverade utan det var mest en avkopplande resa. Men vi hann ändå se ett och annat, staden Hue var mycket intressant. Jag kanske skriver om resan i ett separat inlägg framöver.

Jag hoppas ni fått en god uppfattning om vem jag är nu, vill ni kontakta mig är min email: kontakt@ojestrand.com

Ha det gött!